Ja...varför skriver jag här? 

I 3 år och 2 dagar så har jag letat efter någon som känner som jag. Någon som kan säga att jag är "normal"...att det blir bättre. I 3 år och 2 dagar så har jag letat och letat utan resultat....Finns det inte någon som jag??

Den 11 mars 2014 så föddes min dotter...Den 11 mars 2014 var början på slutet av det liv jag hade byggt upp...den person jag hade byggt upp...de drömmar jag hade....

Den 11 mars 2014 så föddes den mest fantastiska människa jag någonsin träffat...en helt perfekt och underbar liten tjej...Min dotter som jag älskar mest av allt...den enda jag skulle dö för utan att blinka....

Vilken av dessa citat är sann? Kan de gå hand i hand? 

Jag vet knappt vad en blogg är...men jag kan mitt liv...och jag kan få ner mina känslor på papper (skärmen)...och kan jag göra en person där ute i vida världen mindre ensam...så tänker jag ta 15 min/dag att dela med mig...

Historien börjar på ett skötbord när jag är 3 år gammal...jag ber min mor att harkla sig...Hon harklar sig, men det hjälper inte...Jag ber henne att harkla sig igen...Men då säger hon..."det hjälper inte min vän!" "Men mamma! Harkla dig så du kan prata riktigt!" Hon harklar sig igen...men det hjälper faktiskt inte...Jag ger mig och tänker för mig själv...Vilken konstigt förkyldning mamma har...en förkyldning där man sluddar och inte kan harkla bort det där i halsen...

Det fösta minnet i mitt liv...ett oskyldigt barns liv...

Och värre blev det...

...och det var mina första 15 minuter...

På återseende!